Fienden skräder heller inte orden. I tidningens inledande text förklarar de krig mot "gammaldags" speljournalistik, som i Fiendens ordalag samtidigt försöker propagera för tevespelens ställning som kultur och skriver om spel som är raka motsatsen. Fienden säger sig vilja skriva om spel mer som kultur än som digitala leksaker och siktar mot att bli Sveriges bästa tidning (totalt, alla kategorier). Allt detta köper jag.
Det första numret, som fått namnet Kärlek & Hat är i mångt om mycket briljant. Utöver viss överdriven användning av svordomar är det extremt välskrivet, drabbande och intressant. Fokus ligger på tevespel mer som konstform, precis som tidningens ambition. Det är väldigt, väldigt bra och man har lyckats med en otrolig bredd i ämnet vilket helt klart måste berömmas. Potentialen är skyhög och jag blir nästan svettig av att tänka på kommande nummer. Riktningen känns helt klart rätt.
Samtidigt dör lite av tjusningen med Fienden för mig när jag ser vilka som ligger bakom tidningen. Att väldigt många av dem har arbetat med tidskriften Super PLAY tidigare ser jag inte som ett problem - jag läste visserligen aldrig den mer än någon enstaka gång, men hade heller inget emot den. Nej, det som får mig att rygga lite från Fienden är att fyra av nio medverkande antingen har jobbat med eller jobbar med Aftonbladet Spela.
Aftonbladet Spela är lite som TV3s nyheter. Visserligen har Aftonblaskan fått en del duktiga skribenter till Spela, men vad hjälper det när den genomsnittliga texten om en spel (vare sig recension eller reportage) får plats på en halv A4sida, när man använder sig av Aftonbladets sedvanligt tröttsamma rubrikhorande (gärna stora rubriker, med lockande ord utan egentligt innehåll) och i allmänhet faktiskt ägnar sig åt ganska dålig journalistik. Just Aftonbladet Spela är bland det sämsta jag vet, och varje gång jag faktiskt bestämmer mig för att ge det en chans slutar det med att jag uppgiven stänger ner min webläsare. Det är helt enkelt inte bra.
Därför blir jag så förvånad när Alfred Holmberg, en av Fiendens grundare, i en intervju på Blogemup nämner Aftonbladet som "en väldigt stark speltidning". Jag förstår mycket väl att den journalistik som Holmberg i vanliga fall bedriver på Aftonbladet och den journalistik som han bedriver i Fienden skiljer sig åt, på många plan. Trots det känner jag en viss svårighet att ta honom seriöst när han kallar Aftonbladet spela för en stark speltidning. Då kan det kvitta att de texter som Holmberg skrivit i Kärlek och hat är strålande - jag tvivlar ändå.
Fienden är helt klart ett beundransvärt initiativ som jag stöttar fullt ut. Det är hög tid att tevespel börjar analyseras som kultur på riktigt. Inte bara ibland och tillsammans med recensioner och nostalgiskt drömmande, utan som en riktig konst- och kulturyttring. Just därför kommer jag att fortsätta läsa Fienden. Jag hoppas verkligen att det första numret inte är ett lyckokast, utan bara avstampet för något ännu bättre. En Filter för tevespel. Låt det bli så.
 |
| Fienden Nr 1: Kärlek och hat - En fin tidning |
(Att den i min mening helt förkastliga användningen av "med mera, med mera" används på Fiendens hemsida, med i övrigt underbara adressen http://www.tidskriften.fi/enden, gör mig ännu mer skeptisk, men just denna språkligt förkastliga företeelse lämnar jag till ett senare tillfälle)
