20121028

Och så kommer söndagen då man i desperat jakt på meningsfull och tillfredsställande sysselsättning plockar fram alla diktsamlingar man äger och lite på måfå försöker hitta en dikt som överensstämmer med sinnestillståndet. Det går sådär. Man överväger att gå ut och gå och lyssna på podcast, men är både trött i benen och har ingen podcast som man känner för att lyssna på, så man struntar i det. Sitter still. Gör inget. Nåja.

20121026

Vissa kvällar kickar stressen in. Den oförklarliga stressen av att man vill för mycket men inte presterar tillräckligt. När man bara vill sitta på golvet med ryggen mot garderobsdörren och lyssna på Philip Glass fastän det är fredagskväll och man rimligen borde vara ute och förlusta sig och ta tillvara på studenttiden eftersom livet är nu och om man inte lever det nu kommer man inte att leva det sedan och att inte festa till det är att inte leva livet och att vara ansvarig och prioritera studier framför nöjen ibland är egentligen att vara oansvarig med livet för vi vet ju alla att livet mäts i hur roligt man har det och om man inte har roligt utan bara pluggar och sedan sitter med ryggen mot garderobsdörren och lyssnar på Philip Glass när man är stressad över att man inte hinner med att plugga så mycket som man vill plugga och samtidigt ha ett socialt liv och göra roliga saker. Fredag.

20121020

Ännu en gång konstaterar jag att det finns en längtan efter att blogga. Att posta länkar till fina bilder baserade på tevespel och skriva långa texter om Peter Gabriel eller litterära inslag i tevespel. Sedan tittar jag mig själv i spegeln och säger åt mig på skarpen att låta bli. Slå bort tankarna. Hur skulle jag ha tid med det?
Så jag skriver ett inlägg som detta, och ett som jag lägger i byrålådan. En dag, kanske, kommer jag blogga på riktigt. Fast, nej.