Må så vara att television är vår tids opium och fördummar tittare till höger och vänster, men det görs faktiskt en hel del bra TV just nu. Det är ett obehagligt slitet uttryck. Bra TV. Vad innebär det egentligen? Är det inte enbart en klyscha som överanvänds av människor som "jobbar med media"?
Jag skulle nog ändå vilja säga att det finns bra TV, och att mycket av den görs nu. En del är gamla koncept som förnyas, annat är nytt och helt otroligt bra. SVT har total dominans. Jag bjuder på en liten lista:
Jag skulle nog ändå vilja säga att det finns bra TV, och att mycket av den görs nu. En del är gamla koncept som förnyas, annat är nytt och helt otroligt bra. SVT har total dominans. Jag bjuder på en liten lista:
Mästarnas mästare (SVT 1, söndagar klockan åtta)
Den utan tvekan mest briljanta serien som just nu sänds. Mästarnas mästare är ett koncept som ingenstans låter lockande. Tio mer eller mindre avdankade svenska idrottsstjärnor flygs till varmt land. Där får de bo i ett hus och varje vecka tävla i olika teman för att en efter en slås ut tills bara en, mästarnas mästare, kvarstår. Det hade kunnat bli katastrofalt dålig dokusåpa av det hela, men det blir så mycket mer.
Jag vet inte om det är det faktum att varje avsnitt av Mästarnas mästare innehåller helt absurda mängder musik (säkerligen minst 40 olika bitar spelas) som är mästerligt anpassad, om det är det stiliga och enkla fotot eller om det råkar vara så att svenska idrottsmän och -kvinnor är genuint sympatiska. Det kvittar egentligen, för hela programmet skiner av kvalitet och formligen utgör mallen för vad som är "bra TV". Aldrig någonsin går en timme så fort som när den spenderas framför Mästarnas mästare.
Jag vet inte om det är det faktum att varje avsnitt av Mästarnas mästare innehåller helt absurda mängder musik (säkerligen minst 40 olika bitar spelas) som är mästerligt anpassad, om det är det stiliga och enkla fotot eller om det råkar vara så att svenska idrottsmän och -kvinnor är genuint sympatiska. Det kvittar egentligen, för hela programmet skiner av kvalitet och formligen utgör mallen för vad som är "bra TV". Aldrig någonsin går en timme så fort som när den spenderas framför Mästarnas mästare.
Sapmi Sessions (SVT 2, torsdagar klockan halv tio)
Konceptet är lite som när Kobra lät två artister som inte tidigare musicerat ihop träffas och på bara några timmar spela in en låt, men med den distinkta skillnaden att man nu sammanför en artist med samisk bakgrund och en med svensk bakgrund och ger duon hela tre dagar att komponera och spela in.
Man kan sucka lite över det uppenbara urvalet av svenska män under fyrtio som representanter för svenskt musikliv (hitintills i alla fall), men faktum kvarstår att båda de avsnitt som än så länge har sänts har varit mycket sevärda. Varken Markus Krunegård eller Kristian Anttila tillhör mina favoritartister numera (även om Krunegård en gång i tiden spelades flitigt), men resultatet av den svenska och den samiska blandningen har blivit riktigt bra.
Inga helt fantastiska låtar har uppstått, men det har inte heller varit dåligt. Och underhållande och "bra TV" har det varit.
Man kan sucka lite över det uppenbara urvalet av svenska män under fyrtio som representanter för svenskt musikliv (hitintills i alla fall), men faktum kvarstår att båda de avsnitt som än så länge har sänts har varit mycket sevärda. Varken Markus Krunegård eller Kristian Anttila tillhör mina favoritartister numera (även om Krunegård en gång i tiden spelades flitigt), men resultatet av den svenska och den samiska blandningen har blivit riktigt bra.
Inga helt fantastiska låtar har uppstått, men det har inte heller varit dåligt. Och underhållande och "bra TV" har det varit.
Kobra (SVT 2, tisdagar klockan halv tio)
Program som tablåläggs till SVT 2 vid halv tio brukar i regel vara bra. Givetvis finns undantagen, men väldigt mycket av det som jag skulle kalla för "bra TV" sänds just halv tio i SVT 2. Kobra sitter sedan länge på tronen över halv tio-programmen. Oavsett om man pratar om den politiska situationen för kulturarbetare i Vitryssland, transvestiter, leksaker eller posten gör man det väldigt intressant.
Nu har senaste omgången inte varit fullt så briljant som det har varit, men Kobras lägstanivå är fortfarande väldigt hög. Bra TV helt enkelt.
Nu har senaste omgången inte varit fullt så briljant som det har varit, men Kobras lägstanivå är fortfarande väldigt hög. Bra TV helt enkelt.
Babel (SVT 2, torsdagar klockan åtta)
Babel ligger på gränsen till "bra TV". Dessvärre har övergången från halvtimmeslånga program till heltimmeslånga inte fungerat riktigt. Det känns lite som att Babelredaktionen fortfarande gör sina program som om de var en halvtimme långa och sedan drar ut på allting.
Programledaren Daniel Sjölin är överlag en skicklig intervjuare och författarbesöken hemma hos författare både när och fjärran är välgjorda och intressanta. Problemet blir bara när samma gäster gästar flera gånger samma omgång. Då spelar det inte någon roll hur intressant samtalsämnet är. Det känns tjatigt och utdraget. Dessutom envisas man med att låta flera personer kommentera och diskutera. Ibland fungerar det hur bra som helst, men oftast blir det pannkaka och gästerna hämmar varandra eller flyttar fokus från de riktigt intressanta frågorna till petitesser.
Det är inte riktigt lyckat, men någon enstaka gång per program (minst) och ibland hela program (programmet om Tranströmer var fantastiskt, likaså det om deckare) blänker det till. Då är även Babel "bra TV".
Det är inte riktigt lyckat, men någon enstaka gång per program (minst) och ibland hela program (programmet om Tranströmer var fantastiskt, likaså det om deckare) blänker det till. Då är även Babel "bra TV".
No comments:
Post a Comment