20120430

Skrivandet av hemtentan går segt. Jag vill kunna säga att det beror på att frågorna är dåliga (de är de inte) eller på att litteraturen är dålig (det är den inte). Det är relevanta frågor som berör intressant litteratur. Möjligtvis lite oinspirerande frågor, men på det hela taget känns det rättvist. Problemet är att jag inte har hunnit läsa så mycket som jag borde ha gjort tidigare, och inte heller hunnit jobba lika mycket som jag borde ha gjort.
Alla saker händer liksom samtidigt.
Nu är klockan natt och jag kan inte ens nu helt motivera mig att skriva. Jag skyller på trötthet och okunskap. Men nu får jag faktiskt skärpa mig och bara göra det.

20120427 Lite till

Skriver faktiskt saker som jag är ganska nöjd med. Problemet är bara att jag fortfarande är på fråga ett av tre och nog lägger för mycket tid på denna första fråga. Samtidigt har de tidigare försöken att "slarva" mig igenom frågan bara föranlett stress och radering av det skrivna. Nu skriver jag ändå saker som är bra, och det känns åtminstone skönt. Jag är visserligen stressad nu också, men mer för att tiden känns knapp. Jag förstår faktiskt nu, och det är en tämligen stor seger.
Jag väljer att ignorera det faktum att tiden jag kan lägga ner börjar bli knapp och hoppas att jag med samma effektivitet kan skriva något bra. Kanske till och med bli nöjd. Det hade ju varit en ännu större seger.

20120427

För tredje gången på lika många dagar har jag rensat bort allt jag hitintills har skrivit på hemtentan. Det känns lättare att börja om från början än att rensa ut bitterhet och onödiga formuleringar. Ska man kanske våga hoppas på tredje gången gillt?

20120426

Och plötsligt känns allt sådär hopplöst. Som att man bara har låtsats tidigare och att idag är dagen man blir påkommen med att inte kunna något alls. Att allt man tidigare presterat bara varit vilja och tur, att det först är nu kunskapen prövas. Och så visar det sig att man inte kan någonting alls. Jag är bra på att låta högt och mycket och verka som att jag kan, och vissa saker kan jag faktiskt också. Med annat är det värre. Där kan jag lura till och med mig själv att jag har koll när jag i själva verket inte har förstått någonting alls. Jag hatar det.

Önskan att bara lämna allt bakom sig. Bara resa sig upp från datorn och hörnet i biblioteket och bara gå. Försvinna. Inte säga något till någon. Bara försvinna. Bort.

20120425

Idag är en sådan där dag då jag önskar att jag bloggade oftare. Att jag hade något fint att berätta för världen. Att det jag skrev fyllde en funktion och hade en mening. Att jag kunde lyckas beröra någon med det jag skriver.

Idag är en sådan där dag då man sitter och torkar från regnet (som var blötare än det verkade) i Teologens bibliotek och lyssnar på Sigur Rós och skriver hemtenta och försöker läsa ifatt det man inte läst men borde ha läst och det faktiskt inte ens är kallt. Trots att Teologens bibliotek är kallt. Ungefär alltid.

Idag är en sådan där dag. En dag som egentligen på alla sätt skulle kunna vara hur dålig som helst men där känslan är bra. En orolig och positiv kreativitet. Ett kreativt vemod som ändå är glatt. Jag gillar trots allt tillvaron just nu.