Och plötsligt känns allt sådär hopplöst. Som att man bara har låtsats tidigare och att idag är dagen man blir påkommen med att inte kunna något alls. Att allt man tidigare presterat bara varit vilja och tur, att det först är nu kunskapen prövas. Och så visar det sig att man inte kan någonting alls. Jag är bra på att låta högt och mycket och verka som att jag kan, och vissa saker kan jag faktiskt också. Med annat är det värre. Där kan jag lura till och med mig själv att jag har koll när jag i själva verket inte har förstått någonting alls. Jag hatar det.
Önskan att bara lämna allt bakom sig. Bara resa sig upp från datorn och hörnet i biblioteket och bara gå. Försvinna. Inte säga något till någon. Bara försvinna. Bort.
No comments:
Post a Comment