20121129

Flyttar troligtvis på lördag. Det känns helt absurt. Skrämmande rentav. Bara tanken på allt ansvar och allt som måste göras, vid sidan om uppsatsskrivning och kören och allt annat som händer i december. Men mest av allt ansvaret. Och rädslan att jag ska glömma något viktigt eller göra bort mig totalt på något sätt. Typ glömma bort att fylla i något viktigt papper som får ödesdigra konsekvenser. En oro, som säkert kan vara både nyttig och logisk, men likaledes en oro.

20121121

Att gå ut på en av de lokala krogarna tillsammans med kören är verkligen priviligerat. Den enda ölen blev till tre öl och tre snaps, dessutom utan att betala själv. Det är ju bara tisdag en dag i veckan...

20121119

Skriver forskningsöversikt och skämslyssnar på Riverdance. Har inte läst tillräckligt mycket och kommer snart tvingas säga att författare säger saker som jag inte har en aning om de faktiskt gör. Det är lite jobbigt.

20121118

Allting känns bättre. Har lagt sig på en överlag bättre nivå. Trots det: varför är jag inte färdig med forskningsöversikten? Hur kan jag dra ut så mycket på den - det finns viktigare saker som behöver ägnas mer tid. Tiden jag har att lägga på uppsatsen minskar drastiskt, och ändå gör jag inget åt forskningsöversikten. Jag är besviken på mig själv, men förmår inte lägga tid på kvällar och helger. Skjuter upp och drar ut på det.

Borde ha gjort mer av det i helgen, men har gjort annat. Visserligen roligt och viktigt och bra, men inget som för mina studier framåt. Ibland undrar jag dock om hela denna terminen för mina studier framåt, eller om det bara är i onödan.

En växande irritation på människor i min närhet. Omotiverad men likaledes där. Känslorna fastnålade på ytterplagg.

20121116 2

När man börjar tvivla på sina källor och helst skulle vilja slänga ut dem, men inte kan eftersom man inte kommer hinna läsa något annat istället. När allting känns mer ostrukturerat, spretigt och osammanhängande än vad det rimligen kan vara. När man trots allt håller fast vid en liten förhoppning om att det man skriver är bra, fastän det inte alls känns så.

Och jag ska vara ditt akademiska komplex...

20121116

Inte för att jag pluggat så bra tidigare denna veckan, men när man väntar ett telefonsamtal som inte kommer går det verkligen inte bättre... Fokus!

20121115

En kväll sköljde den stora stressen över mig. Stressen över att snart verkligen flytta hemifrån. Stressen över att allt för länge velat och inte haft en inkomst och istället försökt upprätthålla en schimär till levnadsstandard genom att tömma ett sparkonto. Att nästan vara pank men inte våga erkänna det för någon, och allra minst sig själv. Att hoppas och längta efter att verkligen få börja ta CSN-lån och få en regelbunden inkomst. En motivation att leva mer sparsamt.
Stressen över att inte vara förmögen att slutföra en uppgift som redan dragit över tiden men som mer och mer börjar kännas mindre angelägen. Stressen över att veta ungefär vad som ska göras, men bara ungefär.
Stressen över att allting händer på en och samma gång. Att små saker dyker upp och fyller ett egentligen luftigt schema på precis ett sådant sätt att man aldrig får sammanhängande tid utan ständigt måste kämpa mot de långa startsträckorna.
Hoppet. Att den utbildning jag verkligen känner engagemang inför snart börjar. Att jag snart flyttar hemifrån. Dubbelheten inför att få ta eget ansvar och att behöva ta eget ansvar. Den förlamande acedian. Längtan efter att skriva den stora romanen. Viljan att strukturera upp och hålla ordnat. Allting, på en och samma gång.
"Det är synd om människorna"

20121114

Fixade precis ännu mer med den kommande lägenheten. Nu är det verkligen nära och det känns väldigt på riktigt. Oroligt, men samtidigt spännande och stort. På fredag får jag troligtvis nycklarna, vilket också känns helt orimligt stort. Hej vuxentillvaro, du smög dig verkligen inte på gradvis utan kom plötsligt.
Köpte en fin kofta med hög mysighetsfaktor också. Har tittat på den länge, och i ett anfall av ytlig bekräftelse var det så dags att göra slag i saken och öppna plånboken. Nu bor en blå stickad kofta med enorm krage hos mig och kommer göra tillvaron i Teologens bibliotek mer behaglig.
Om man nu också skulle få klart den där forskningsöversikten så kan det här få räknas som en riktigt produktiv dag. Gymmandet får dock pausa veckan ut...
(Hej mitt mest ytliga inlägg någonsin. Tja, tja bloggen)

20121106

Ibland ställer jag mig frågan hur jag i hela friden får något gjort. Som nu. En oerhört relevant fråga.

20121105 igen

Nu är jag där, vid den punkten när man har kommit igång ganska bra (om än på tok för sent), men där man märker att ens ämne trots allt är rätt spännande och känner förhoppning inför hur roligt det ändå kommer bli att ta sig igenom och konstatera saker. När man precis hittat en jättetrevlig källa som absolut kommer vara relevant för forskningsöversikten. När man, fylld av optimism, ser fram emot uppsatsskrivningen.

Det är verkligen både upp och ner det här med studier. Snart väntar dock promenaden hem, en spartansk kvällsvard och därefter ytterligare några timmars skrivande (i ett annat ämne med helt annorlunda teorier och tankegångar). Polyfon övertonssång (Spotifylänk!) gör mig däremot lugn och harmonisk. Inger i mig känslan att det ska gå. Det känns gött.

20121105

Andas. Den fysiska känslan av stress och att inte räcka till. När man intalar sig själv att det aldrig kommer att gå, bara för att det är så mycket. Den ständigt återkommande känslan av att man egentligen hade kunnat göra något fenomenalt bra men nu måste nöja sig med att vara medioker.

20121104

Kan inte riktigt fokusera. Dubbla inlämningar i två olika kurser på tisdag. 3000 ord lång forskningöversikt respektive 8 sidor långt litteraturstudie. Båda två roliga och givande uppgifter, men samtidigt och mitt i en svacka av sällan tidigare skådat slag är det mest motigt. Dessutom vill mitt fokus inte riktigt vara med, och bara vetskapen att klockan tickar och jag har en massa att göra gör mig stressad. Frustrerad. Trött.

Tillkommer gör allt annat. Eventualiteter och saker som måste göras. Jag gillar verkligen majoriteten av beståndsdelarna i mitt liv just nu. Problemet är att de utgör en större helhet än vad helheten egentligen är. Totalt ointressant för någon annan att läsa, men terapeutiskt för egen del. Ett konstaterande och en liten, liten känsla av misslyckande. Jag suckar.

Försöker hitta in i rätt luddig stämning, då när produktiviteten överskrider vad som synes mänskligt möjligt. Når inte riktigt hela vägen fram. Dags att ta ett rejält tag i litteraturstudiet dock. En forskningsrapport kan man väl slänga ihop på en måndag och en halv tisdag?