20121229

Åh! Uppsats. Denna ångestens företeelse. Jag kommer verkligen inte till skott och gör annat istället. Jag vet ungefär hur jag ska göra, men av någon anledning som verkligen övergår mitt förstånd skjuter jag upp det istället. Hela tiden. Gör annat emellan. "Unnar" mig ledigt. Jag borde verkligen vara totalt fokuserad nu, men kanske är det vetskapen om det, och den ännu inte helt förlamande stressen, som gör att jag inte får något gjort. Det är alldeles för mycket kvar att göra för att jag ska hinna göra något annat än att skriva, speciellt med det som är inplanerat de kommande dagarna. Jag säger åt mig själv på skarpen, men det hjälper liksom inte...

20121215 2

Stress. Innan jul ska jag helst hinna skriva klart en uppsats (eller åtminstone läsa så pass mycket att det bara är att skriva sen). Läsa en hel del barnlitteratur. Lära mig musik utantill och repa och ha konsert med kören. Teckna hemförsäkring. Söka CSN-lån. Skriva mig på min nya lägenhet. Träna. Äta rätt. Diska. Städa. Laga mat. Vara social och trevlig.

Jul i Mora. Tågresa upp, rutinlös jul någonstans som inte är hemma och som inte är som det alltid har varit, tågresa hem, fullbokade mellandagar, en hemtenta i barnlitteratur som ska bli färdig samtidigt som uppsats ska skrivas. Börjar tveka på att uppsatsen kommer bli klar. En typiskt dålig inställning att ha, speciellt tillsammans med vetskapen att veckan som ligger framför mig är så löjligt fullsmockat fullbokad att varje timme måste vara produktiv för att allt ska lyckas. Den apati som legat som en filt över studierna nästan hela hösten måste dras av och gömmas, fokus och riktning appliceras. Allt måste gå bra.

20121215

Sysselsättning en lördagskväll i december på ett hotellrum i Värnamo: Lyssna på svenska versioner av Fairytale of New York (översatt till En julsaga) och förundras över märklig svensk text och artistval. Eller vad sägs om: Ainbusk Singers och Håkan Hemlin (vars claim to fame är som sångare i Nordman), Jill Johnson och Stefan Sundström eller Lotta Engberg och Sven Wollter. Märkligt, men allt som oftast med bibehållen kontrast mellan skitigt och rent. Dock inte alltid så bra.

20121211

Idag har jag visserligen läst en hel del till min halvfartskurs, men den ständigt gäckande uppsatsen har inte rört sig något idag. Där känns det verkligen som att jag befinner mig i en återvändsgränd. Måste läsa mer, men borde samtidigt skriva, men kan inte riktigt skriva eftersom jag inte har läst tillräckligt. Ond cirkel. Det är intressant, men avsaknaden av frågeställning gör mig riktningslös och utan riktning förmår jag inte koncentrera mig. Djupa suckar...

20121207

Uppsatsläsningen segar sig fram. Ovanligt segt. Det borde det inte göra, med tanke på hur mycket efter jag redan ligger, men det gör det. En sida tar halvtimmar att läsa. När sidorna väl läses innehåller de ingenting jag tycker mig ha nytta av. Den ständigt närvarande vetskapen om att jag borde läsa åtminstone tre böcker till när jag är klar med den jag läser, INNAN jag kan börja skriva. Att jag då fortfarande kommer behöva titta i böckerna och fortfarande kommer behöva hitta en fjärde bok eller källa att jämföra allt med. Kanske flera.

Just nu känns det lite övermäktigt. Lite svårt att fokusera när man har en kall lägenhet som man borde bo in. När man borde öva noter och vara social och ordna och planera saker. När man borde, borde, borde.

Och så det ständigt återkommande. Stressen att jag ska glömma något viktigt. Som att betala hyra eller en räkning och för evigt stå i ett register över slarviga personer. Att det på något sätt river upp och skalar bort ytan av duktig ordningsamhet och blottar ett verkligt jag av slarv och brist.

20121206

En tomhet inuti. En stress jag inte kommer undan. En känsla jag inte kan skaka av mig, en känsla att ha fattat ett beslut som verkar bra men som nog egentligen inte är bra. En vilsenhet och en kvävande känsla av att allting hopar sig.
En uppsats där jag fortfarande bara läser och ännu inte riktigt vet vart jag vill komma. En lägenhet i andra hand som är bra, men ännu inte min. En känsla av att ha tappat kontrollen, lite. En längtan efter disciplin och mer tid. Efter en blixt från klar himmel som ger mig koncentrationsförmågan åter och låter mig läsa fokuserat och bra.

20121205

Lägenhetsobservationer, tredje kvällen:
Ihärdigt dovt surrande som av ett kylskåp, men dovare och mer konstant, i hela rummet. Mindre trevligt, men man vänjer sig.
Lyhört, eller bara högljudda grannar. De verkar ha mingelparty. På en onsdag. Jag förhåller mig skeptisk.
I morse försov jag mig för första gången på tjugotvå år, precis den morgonen som elektrikern skulle komma på besök. Typiskt obra, så därför väntar nu tidig läggdags och uppstigning i normal tid.