Uppsatsläsningen segar sig fram. Ovanligt segt. Det borde det inte göra, med tanke på hur mycket efter jag redan ligger, men det gör det. En sida tar halvtimmar att läsa. När sidorna väl läses innehåller de ingenting jag tycker mig ha nytta av. Den ständigt närvarande vetskapen om att jag borde läsa åtminstone tre böcker till när jag är klar med den jag läser, INNAN jag kan börja skriva. Att jag då fortfarande kommer behöva titta i böckerna och fortfarande kommer behöva hitta en fjärde bok eller källa att jämföra allt med. Kanske flera.
Just nu känns det lite övermäktigt. Lite svårt att fokusera när man har en kall lägenhet som man borde bo in. När man borde öva noter och vara social och ordna och planera saker. När man borde, borde, borde.
Och så det ständigt återkommande. Stressen att jag ska glömma något viktigt. Som att betala hyra eller en räkning och för evigt stå i ett register över slarviga personer. Att det på något sätt river upp och skalar bort ytan av duktig ordningsamhet och blottar ett verkligt jag av slarv och brist.
No comments:
Post a Comment