20130225

På en gång hände det lite för många grejer. Jag följde upp det med att uträtta två ärenden. Nu: en form av omotiverad sysslolöshet och den sedvanliga motviljan att göra det som jag faktiskt borde. Typ läsa. Skriva. Åstadkomma saker. Istället: internet.

Borde planera lektion och läsa kurslitteratur. Skriva uppsats och betala räkningar. Öva noter och läsa mejl. Göra något konstruktivt.

Och när allting hopade sig kändes det som att jag fick ännu mindre att göra. Kontenta: fullt veckoschema, harmoniskt inre.

20130217

Den akademiska hybrisen slår till igen. En uppsats som mer och mer verkar helt hopplös. En analysuppgift där det bedrägliga tankesättet att "det där snor jag ihop snabbt" fått råda lite för länge. Det är inte överdrivet svårt, men jag har liksom inte *läst* det jag borde. Ack, vilket nybörjarmisstag. Att analyserna dessutom blir själlösa och torra gör inte det hela bättre. Nåväl, ett G kanske.

20130217

Aldrig tidigare har jag ordnat fest, men ändå blev det ganska lyckat. Umgängeskretsar blandades relativt smärtfritt och kvällen förlöpte ovanligt lyckat.

Antal sårade: Hatthyllan i hallen orkade inte med 16 ytterplagg och därtill hörande väskor, halsdukar och mössor. Sladden till termometern av på hälften och därmed död.

Trots detta: Oväntat lyckat. Tack och åter tack. Jag känner mig ändå extremt nöjd.

20130215

23:11
En del av mig väser lockande "Det är klart att du ska kolla på Blade Runner". En annan, mycket tröttare del tycker att det vore ganska trevligt att lyssna på Spanarna och sova. En spännande händelseutveckling, helt klart. Det måste vara fredagskväll.

20130214

I en återvändsgränd av stress och medelstark livsångest över pengar och tillvarons allmänna beskaffenhet känner jag ibland att jag bara skulle vilja kunna stänga av. Bara låsa in mig, utan att behöva känna dåligt samvete för det jag missar. Leva en sorglös tillvaro av lagom varma försommarkvällar där jag och ett gäng kompisar spenderar timme efter timme med att spela Johann Sebastian Joust och lyssna på elektronisk musik.

Kort sagt: pausa nu och återuppta det senare. För jag vill ju verkligen, verkligen göra allt det jag gör nu, men orken sinar. Vill inte missa det jag får lov att göra nu, men samtidigt hade jag gärna gjort det senare – med mer energi och engagemang. Istället, en återvändsgränd av bra idéer förstöra av uselt genomförande.