I en återvändsgränd av stress och medelstark livsångest över pengar och tillvarons allmänna beskaffenhet känner jag ibland att jag bara skulle vilja kunna stänga av. Bara låsa in mig, utan att behöva känna dåligt samvete för det jag missar. Leva en sorglös tillvaro av lagom varma försommarkvällar där jag och ett gäng kompisar spenderar timme efter timme med att spela Johann Sebastian Joust och lyssna på elektronisk musik.
Kort sagt: pausa nu och återuppta det senare. För jag vill ju verkligen, verkligen göra allt det jag gör nu, men orken sinar. Vill inte missa det jag får lov att göra nu, men samtidigt hade jag gärna gjort det senare – med mer energi och engagemang. Istället, en återvändsgränd av bra idéer förstöra av uselt genomförande.
No comments:
Post a Comment