Och jag skriver igen. Inte på hemtenta eller uppsats. Inte epik, dramatik eller lyrik. Men jag skriver. Skriver som aldrig förr. På ett sätt innehåller det säkert mått av epik och lyrik, men det är inte den huvudsakliga avsikten. Istället skriver jag. Sida efter sida. Stycken, brottstycken, blir bra. Mycket av det skulle kunna slängas direkt.
Och jag är medvetet kryptisk. Det mest ointressanta av stilistiska grepp: att vara kryptisk - speciellt när dess enda syfte är att genomskådas, förstås. Att inte säga allt men ändå få allt sagt.
No comments:
Post a Comment