Uppenbarligen lider jag av något sjukligt behov av att straffa mig själv. Det är den enda konkreta slutsatsen man kan dra av att jag ständigt, gång på gång, i inlämningsuppgifters absolut sista skälvande timmar sitter och våndas över dem.
Över att jag har läst för lite, skrivit för lite eller förstått för lite. Aldrig, oberoende av strukturerat förarbete, tycks min insats fram till de sista två dagarna innan inlämning vara tillräcklig.
Det finns någon form av outnyttjad potential där, brukar jag tänka, ungefär nu. Om jag bara hade lagt manken till hade jag kunnat åstadkomma storverk. Istället åstadkommer jag saker som går an, men som jag långt ifrån är nöjd med.
Jag har för stora ambitioner.
No comments:
Post a Comment