MEDEA
"Men vad går åt mig? Uppger jag min hämnd
och låter fienderna skratta ut mig?
Det hjälper ej, jag måste. Fega själ,
som öppnar dig för känslosamma ord!
In, barn, i huset! Den som ej har mod
att vara vittne till mitt offer, må
betänka sig. Min hand skall ej förlamas.
och låter fienderna skratta ut mig?
Det hjälper ej, jag måste. Fega själ,
som öppnar dig för känslosamma ord!
In, barn, i huset! Den som ej har mod
att vara vittne till mitt offer, må
betänka sig. Min hand skall ej förlamas.
Åh!
Nej aldrig, du mitt hjärta, får det ske!
Släpp dem, Medea, skona dina barn!
Och lev hos dem, låt trösta dig av dem!"
Släpp dem, Medea, skona dina barn!
Och lev hos dem, låt trösta dig av dem!"
No comments:
Post a Comment