20130530

Det är dags att ta klivet vidare. Inte börja om på nytt igen utan faktiskt rakryggat lämna något bakom sig. Sluta älta och växa lite istället. Detta var en okej början.

Sista natten i lägenheten. Min samlade populärkultur i kassar täcker nästan halva golvet i det stora rummet. Ett halvår senare. Ett halvår av erfarenheter och växande ansvar. Av välbehövliga (välbehövliga) insikter.

Jag ska också skaffa nya jeans (10 kg mindre) och klippa mig annorlunda nästa gång. Tiden för förändring är här. Jag lämnar återvändsgränden. Ser mig inte om.

20130529

Tröttheten som en filt, mer än vanligt. Kaffet har inte hunnit hjälpa. Smärta i ena sidan. Molande, som att någonting kommit i kläm och behöver sträckas ut. En ovilja. En känsla av att någonting har glömts bort.

20130528 2

Väntar på någon som inte kommer men som gärna skulle kunna få komma snart. Det mulnar på och med väderprognosen förvissad om eftermiddagens strålande solsken tog jag inte med mig någon regnjacka. Börjar bli smått nervös.

20130528

Uppsatsen är färdig och det jobbigaste som återstår av terminen är flytten på fredag. Gruppuppgift och hemtenta känns enkelt i jämförelse.

Har lyckats få en crush på en person i min närhet, för första gången på riktigt, för första gången på länge. Märkligt. Får tunghäfta och rodnar lite. Kastar blickar, ständigt. Försöker göra mig förstådd. Märkligt.

20130524

Snuttefiltslåten för denna uppsats slutskede har snart spelats etthundra gånger. Den försätter mig i rätt stämning.

Framåtrörelsen inte så tydlig som jag kanske hade önskat. Otydlighet och brist på utveckling. Delvis. Säkerligen oerhörd utveckling samtidigt. Också.

20130523

Plötsligt: allting, ungefär samtidigt. Hade föredragit att bara fokusera på studier i 150% studietakt. Sluppit ta det där mötet jag lovat att ta men som jag bara skjuter på (och som det i ärlighetens namn är för sent för i alla fall). Sluppit ansvara för saker (åtminstone just nu, gärna senare, i framtiden, när jag har mer tid). Sluppit flytta (åtminstone till juni - då hade jag kunnat packa ihop mina grejer när jag inte hade den mest intressanta litteraturen att läsa på hela terminen och samtidigt hade den mest intressanta uppsats jag någonsin ägnat mig åt att skriva färdigt). Jag vill egentligen bara sätta mig ner och skriva. Läsa mina böcker noggrannare och ordentligare. Skriva uppsats med total koncentration - endast bruten av läsning av annan kurslitteratur.

Maj ELLER Lagen om att allting alltid har tendensen att hopa sig bortom rimlighetens gränser i slutet av vårterminen ELLER Att bli sjuk i början av juni när immunförsvaret märker vad som har hänt.

20130522 2

En sådan där paus i tillvaron där man inte hinner påbörja något ordentligt innan det kommer att vara dags att avsluta det. Hålrummet mellan två fasta tider.

Ett löfte: att sluta använda "Jag tänker...". Jag yttrar, så uppenbarligen är det jag som tänker, annars får jag ju lov att förklara det. I en hörsal full av litteraturvetare tänks det väldigt mycket. Tydligen.

Den som har stor vokabulär, men inte riktigt vet hur hen ska använda den. Som inte riktigt har koll på hur vissa ord uttalas men uppenbarligen har stenkoll på hur de stavas. En diskrepans.